”Det tycks oss som om ingen hund blir så personligen fäst vid sin husbonde eller matmor som en Spaniel. Den kan ej fördraga att bli utestängd, den sitter vid dörren och skrapar och gnäller för att bli insläppt, men kan även vänta tålmodigt i timmar tills den får tillträde. Vi hade en liten högädel tik av rasen Cocker för några år sedan, som visade den starkaste tillgivenhet för sin matmor. Denna hund var synnerligen vacker med lång glänsande päls, som silke och med utomordentlig symmetri. Hon var därutöver lika begåvad som elegant. Hon kunde döda en råtta på ett ögonblick och attackera en katt med modet hos en bulldog”
Så uttrycker en 1800-talsförfattare sin tillgivenhet för rasen cocker spaniel.

”Spanieln blev utvald över alla andra hundar för mer än 250 år sedan (omkring 1630) för sin ädelmodiga och tacksamma natur, som ett föredöme för människosläktet, och fortfarande idag har dessa goda kvalifikationer ej degenererat, ty han utmärks av djärvhet, den mest användbara och sällskapliga för mänskligheten. Naturen var givmild som gav en sådan varelse till människan, för henne att forma och utveckla till ett sådant vackert och användbart djur.
Han är liten men ändå stor, i symmetrisk perfektion, huvudet vackert format och utstrålar intelligens; nacken muskulös för apportering och kroppen väl balanserad på korta, raka och starka ben. Han kan med lätthet och framgång tränas och förutom hans eget arbete att finna och stöta alla sorters vilt i de tätaste gömslen, eller på öppna fältet, är han jämbördig med Retrievern på land och i vatten, och kan fylla platsen efter en Setter eller Pointer med heder.”
Ovanstående är ett annat citat, ur engelska Kennel Gazette och Kennel Review från 1880. Vi kan konstatera att beskrivningen i stora delar stämmer väl överens med uppfattningen hos dagens ägare av Cocker Spaniel

"Will to please" - Visst gör hon skäl för sitt namn Gossie:-))- Merry Cocktails Will To Please!! - Gullies mor och Sussies mormor.......