sigge

"My face may be white but my heart is pure gold
There is no shame in growing old"

Sigge har genom åren, ända sedan han var ung valp, varit hos oss då hans matte varit på semester eller av annan anledning behövt vara "hundledig". Därför känner vi honom mycket väl och har sett hur tiden förändrat även honom. Citerar Anders Hallgren: "Det är något alldeles speciellt med äldre - av alla djurslag inklusive oss människor. De har ett lugn, en mognad och en säkerhet som inte pockar på för att synas och märkas och de utstrålar värdighet och vishet som samlats under ett långt liv." - mer om den äldre hunden längre ned på denna sida!

Sigge är pigg och vital för sin ålder. Han både hör och ser bra och är smidig i kroppen. Han t o m tjuvparade en tik helt nyligen:)

Den äldsta cocker vi känner till blev 18 år och en annan blev 17 år, men det är mycket ovanligt att de blir så gamla. Det verkar vara en "magisk gräns" vid 13,5 år, eftersom ett flertal av våra och andras cockrar blivit just 13 - 13,5 år. Får de leva så länge så ska man vara tacksam. Det är som med människor att alla får inte bli gamla utan slutar sina dagar i yngre ålder - så det gäller att ta tillvara den tid man får ha tillsammans.

Som ung var Sigge mycket vacker, mörkt kopparröd och deltog med framgång på större utställningar, bl a Stora Stockholms-utställningarna i december.

Ett hundliv är alldeles för kort, även när/om de får leva hela sitt liv. Citerar Anders Hallgrens förord till boken som berör på djupet de känslor man känner igen och upplever med sin gamla hund:

"Det är något alldeles speciellt med äldre - av alla djurslag inklusive oss människor. De har ett lugn, en mognad och en säkerhet som inte pockar på för att synas och märkas och de utstrålar värdighet och vishet som samlats under ett långt liv.

Jag kan inte låta bli att respektera och beundra den äldre hunden. Den har formats till en sådan unik personlighet och det märks inte bara i beteendet - det syns i den tålmodiga blicken, i rörelserna och i de grå stråna runt nosen. Det är när man ser det som man inser så kort ett hundliv är. Alldeles för kort.

Tidigare brottades man med valpens rumsrenhet och bitande på saker, sen var det den vilda unghundens olika småproblem, som svåriheter med inkallning och det ständiga dragandet i kopplet. Sen kom perioden med kurser; lydnad, agility, kantarellsök och allt som man kunde gå.

När sen år lades till år och hunden märktes allt mindre, kom perioden när man så lätt glömde, inte riktigt hann med och drogs med ett ständigt dåligt samvete. Men så kom ju de där grå stråna, förändringen i ögonen och hundens vikt började bli ett problem. Och var det inte en lätt hälta man kunde se på morgonpromenaden?

Då kom oron. Oron för att ens bästa vän började bli gammal. Man räknar. Ett hundår är i genomsnitt sju människoår. Men då blir ju min hund......Plötsligt slås man av hur kort ett hundliv egentligen är. Man hittar på ursäkter för sig själv och sin hund för att man inte fortsatt vara så aktiv som förut, men de ursäkterna tonar bara ut i en tom rymd och läggs som en sten på samvetet. Varför har hunden inte sagt något om att den vill ha längre promenader och flera kurser. Sökkursen var ju så kul.....

Men hundar säger inte något, kräver inget, de bara anpassar sig och finner sig i och kliver åt sidan för den snabbare människotrafiken.

I vår stressiga värld, till bredden fylld med plikter och måsten, tänker vi inte lika mycket på dem som inte kräver. De äldre har ju en mängd behov de också, men just för att de inte pockar och kräver, blir det så lätt att sätta dem åt sidan när tillvaron blir för jäktig.

Därför är det viktigt att de äldre hundarna får en egen bok, så att hussar och mattar får stöd och vägledning i vad de kan göra. Och får reda på vilka behov som deras äldre hundar har och hur man på enkla sätt kan tillfredsställa dem."

När hunden åldras förändras den både psykiskt och fysiskt. Den levnadsglada valpen blir vare sig vi tror det eller ej så småningom grå runt nosen och stel i sina leder. Faktum är att fyra av tio hundar i Sverige faktiskt är ”veteraner” som är över åtta år gamla.

Att hunden åldras kan vara både en berikande och en ångestfylld process. Att se hunden mogna, utvecklas och samla goda erfarenheter får oss som hundägare att må bra. Den kära vännen har ett bra liv och själva så är vi rätt nöjda med att vi kan ge hunden just detta.

När hunden däremot börjar visa ålderstecknen så blir vi påminda om att hundens livstid är så mycket kortare än vår och samtidigt gör sig den egna dödligheten påmind. Att man dessutom haft så många år tillsammans gör ju att man inte riktigt kan föreställa sig livet utan sin speciella vän. Att man därtill i slutänden oftast ska behöva fatta ett beslut om när hunden inte längre kan leva ett värdigt liv, är en tung börda att bära.

Åldersförändringar på hund
Åldersförändringar hos hund äger rum vid olika åldrar beroende på hundens storlek. De största hundarna får åldersförändringar redan vid 7-8 år medan de riktigt små hundarna kanske inte visar tecken på åldrande förrän de är en bra bit över 11 år. Sedan varierar naturligtvis processen också från individ till individ.

Precis som hos alla levande varelser förändras hunden både fysiskt och mentalt med åren. Förutom eventuellt stelhet i lederna kan man ofta se att hundens beteende förändras. Hunden kanske reagerar långsammare, blir mindre självständig och har mindre ork. Det kan vara svårt att veta vad som är mentalt och vad som är fysiskt, men även hundens beteendeförändringar har en fysiologisk förklaring.

Förändringar i hjärnfunktionen
En studie visar att hjärncellernas struktur bryts ner med tiden och nervcellerna blir färre vid stigande ålder. Hundens hjärnmassa blir faktiskt mindre och hjärnan blir lättare. Som en följd av detta kommer informationen som skickas inom nervsystemet att transporteras långsammare. Till exempel färdas information från ögon och öron till hjärnan i ca 360 km/timmen på ung hund, medan hastigheten kan vara så långsam som 80 km/timmen på en gammal hund.

När vissa celler i hjärnan inte fungerar så blir hundens närminne sämre och den kan reagera långsammare. Även hundens långtidsminne kan komma att påverkas genom att nedsatt lungkapacitet och sämre elasticitet i blodkärlen leder till att hjärnan utsätts för syrebrist. Genom att öka syretillförseln till den gamla hundens hjärna, tros man markant kunna förbättra hjärnfunktionen. Följaktligen torde en frisk och aktiv hund kunna få färre senila förändringar och dessutom med ett långsammare förlopp än en hund som är sjuk eller inte aktiveras ordentligt.

Var tredje hund som fyllt elva år beräknas uppvisa något tecken på hjärnförändringar.

Fakta hämtade från Svenska Kennelklubbens broschyr "Den gamla hunden".

Veronica Gomes Hansson

När hunden blir gammal