|
In memoriam "Mina ögon kan tindra. Mina läppar kan le. "....ja, det är väl priset vi får betala, vi som fått gåvan att älska djuren. Inget är ju gratis!"
Även i sorg finns en sorts skönhet ... men den visar sig inte alltid på en gång den som inte upplever den upplever inte heller livet Genom åren har vi förstås fått skiljas från våra hundar . Eftersom det var före hemsidornas tid, så är de inte med på denna sida
”Kom ihåg att det tar tid
Where ever you are, what ever you do, “Jag gråter när jag vet att jag aldrig mer kan röra dig... ”Det finns en blomma vit som snö, Regnbågsbron
Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder himlen och jorden.När husdjur dör, kommer de till en plats bortom Regnbågsbron.Där finns kullar och dalar med mjukt gräs där våra vänner leker tillsammans hela dagarna.Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat, härliga träd för fåglarna att vara i och solsken som håller dem varma.De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran.Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.Sen korsar ni Regnbågsbrron tillsammans för att aldrig mer skiljas. Författare okänd
|