0 – 2 veckor |
Mat, värme och skydd är det väsentliga. Viktigt att valparna och tiken har lugn och ro.
Intagande av föda, hålla sig varm, sökandet av spene är indirekt förberedelse av bytessökande (spår-sök) |
2 – 3 veckor |
Kroppen och sinnena utvecklas mer och mer, valpen upplever sinnesstämningar. Valparna känner och kan ta intryck av eventuell skräck, aggressivitet och liknande hos modern.
Fysisk aktivitet startar på allvar, känslig för tikens sinnesstämning. Ingen egentlig inlärning sker.
|
21:a dygnet |
Präglingen och den sociala anpassningen börjar.
Social anpassning börjar (präglingen) Medvetenhet om arttillhörighet tar form.Viktigt med kontakt med människor.
|
3 – 5 veckor |
Prägling = valpen identifierar sig med arten, valparna är positiva och nyfikna och börjar leka. De börjar äta annat än modersmjölk. Det är viktigt med daglig, cirka 15 minuter, enskild mänsklig kontakt.
Domineras av flockprägling. Lukter får större betydelse. Leker med syskonen. Signalsystemet (språket) börjar ta form och valpen viftar medvetet på svansen för första gången vid cirka 4 veckors ålder . |
5 – 7 veckor |
Valparna börjar bli mer intresserade av jaktlekar. De ger sig gärna ut på små upptäcktsfärder. Under denna tid är det bra för valparna att få träffa vuxna snälla hundar.
Intresse för jaktbeteende börjar. Börjar undersöka. Tiken lekfostrar (tikens förmåga är oerhört viktig i denna fas). Börjar gå på upptäcksfärder.
|
7 – 12 veckor |
Ledarprägling. Ökad flykttendens. Valpen börjar få minnesbilder = mer bestående inlärning sker. Dominansförhållanden i flocken utvecklas mer och mer. Det är viktigt att den som senare ska ta hand om dressyren dagligen gör något meningsfyllt med valpen.
– samarbete med människan Hjärnan är utvecklad, inlärning kan ske. Upplevelser under denna persiod ger bestående minnesbilder
Samarbete med ”flocken”, som i vårt fall är vi i familjen, inleds.
Viktigt att valpen får träffa andra vänliga och språksäkra hundar, för att lära sig hundars språk.
Mellan 7-10 veckor är valpen som mest villig att ta kontakt med andra individer, såväl människor som hundar och andra djur. Därför är det här som grunden för en bra inkallning bör läggas.
|
12 – 16 veckor |
Produktionen av könshormon ökar vilket gör att valpen försöker klättra på rangskalan. Erfarenheten får allt större betydelse. OBSERVERA förhållandet till eventuella barn eller liknande i familjen.
– liten dominansperiod Valpen börjar tidigt tränandet i att vara störst och starkast i kamp med kullsyskonen. Tiken provocerar också valparna för stärkandet av deras självsäkerhet. De vuxna hundarna styr valpens dominans till lagom nivå.
Under denna tid inträder den s k halva könsmognaden. Produktionen av manligt könshormon ökar hos såväl tiken som hanen. Förändringen ökar aggressiviteten och lusten att dominera. Valpen försöker klättra i rangskalan.
Det är nu som du ska styra så att det medfödda ”grundvärdet” anpassas till familjen.
Valpar med för liten dominans måste ges självförtroende och de som vill bestämma måste lära sig sin plats i flocken.
Viktigt med samarbetslekar och att valpen accepterar dig som flockledare. Tvinga inte din hund till underkastelse! Och tro inte att en besegrad valp är en besegrad vuxen hund.
Att försvara matskålen har inte med dominans att göra. I den vilda flocken förser man sig efter rangordning, men när hunden fått sin matbit så försvaras den även mot de ranghögre. Hunden bör alltså inte störas när den äter sin mat. Lär valpen vid tolv veckors ålder att sitta och först vid tillsägelse ”var så god” börja ätandet.
|
16 v – 7 mån |
En lugn period som lämpligen tas tillvara för inlärning. Den lydnad som man lär in under denna period är till nytta vid dominanshandlingar senare.
– samarbete = bra inlärningsperiod
Under denna period stabiliseras hunden såväl fysiskt som beteendemässigt. Valpen bör ges tillfälle att fortsätta att utveckla arbetet med sin nos, t ex genom enkla spår och/eller godisletande.
Den här perioden är lugn och du ska ta tillfället i akt att lära valpen små ”konster”, t ex sitta fint, räcka vacker tass, ligga, skälla på kommando eller vad du kan hitta på. Låt också barnen delta i inlärning av ”cirkuskonster”. Det är viktigt inte minst för nästa utvecklingsfas.
Aggressivt ägandebegär till leksaker, mat m m kan förekomma, så gränssättning och samarbete som leds av dig som flockledare är viktigt.
Vid 5 – 6 mån ålder börjar valpen bli mer självständig.
|
7 mån – 10 mån |
Fysisk könsmognad = klättrar på rangskalan. En ålder där en hel del problem kan uppstå, speciellt i samband med ökad självständighet.
- "spökåldern" Nu inträffar den fysiska könsmognaden. Hunden är inte psykiskt könsmogen och egentligen för ung för att ta hand om valpar. För hanens del innebär det att han börjar att ”lyfta på benet”. Tiken får sitt första löp.
Vargvalparna börjar ge sig ut på vandring vid den här tidpunkten och rädslepåslaget ökar, försiktighet är ett måste för att överleva. Våra hundar ger ju sig inte ut på vandring, men fönstret av självständighet finns kvar och därmed påslaget av rädsla. Det är nu hunden börjar reagera på t ex soptunnan den sett i hela sitt liv, börjar reagera på människor som rör sig konstigt, folk med paraplyer, karlar med skägg, människor med keps m m. Det är även nu som den blir mer och mer självständig gentemot oss.
Under denna andra könsmognadsperiod tränar hunden åter sin förmåga att klättra på rangskalan. Nu är det bra att ha lite färdigheter intränade, så att hunden i den lugna perioden har lärt sig att även lyda barnen, eftersom det annars är barnen som mest råkar ut för hundens försök att klättra uppåt på rangskalan. Detta avbryter dominanshandlingarna. Och det är viktigt att avbryta dem utan våld. Våld i detta läge tänder lätt aggressivitet.
Den undergivna hunden gaskar också upp sig i denna period. Om du har en hund med svagt självförtroende (en ”försiktig” hund) måste du hjälpa hunden att få en upplevelse som den förmår att vinna. Får den obehag för att den vågat vara lite tuff så riskerar den att helt förlora självkänslan. |
10 – 17 mån |
En lugn period som är mycket lämpad för dressyr.
– ”skolmogen”
Nu är hunden i ett lugnt skede av sin utveckling. Den är återigen mottaglig för inlärning och påverkan – den har blivit ”skolmogen”.
Denna tid är den bästa åldern för att på allvar börja träna för tävling och arbete, för den som så vill, och då gärna tillsammans med andra hundar, t ex på brukshundklubben eller en jaktkurs. |
17 – 22 mån |
Psykisk mognad = klättrar på rangskalan. Aggressivitet mot både hundar och människor är relativt vanlig. Det är viktigt att innan denna period ha befäst sitt ledarskap med god kontakt och lydnad.
– ”moppeåldern” Lugnet varar inte så länge. Hunden har ett relativt kort liv och utvecklingsfaserna kommer snabbt. Vid 15-17 månader (tidigare för små hundar, stora mognar senare) börjar tredje könsmognaden att göra sig gällande.
I vilt tillstånd förbereder sig hunden för en partner och börjar att mäta sig med övriga i flocken och detta sker även i familjen. Om du har befäst ledarskapet så får du inga större problem. Annars är risken stor att hunden tar över kommandot. En undergiven hund får nu samma problem som vid den fysiska mognaden och samma råd för att stärka den gäller även här.
Under denna period skall lydnadsträning (nyinlärning och för tävling) utföras med stor försiktighet, p g a den psykiska instabiliteten. Typiskt är humörsvängningar: Ena dagen är allt som vanligt och nästa dag har hunden glömt allt den lärt sig och är allmänt stökig. Här gäller det att ha fingertoppskänsla. Har du inte det är det ingen idé att lära hunden något nytt. Försök att bara vidmakthålla det den redan lärt sig.
Hanhundarna kan börja bli stöddiga mot andra hanar. De ”hör inte” vad du säger; driften att försöka klättra på rangskalan tar över.
Ha tålamod! Den här perioden går över och fram kommer en jättemysig vuxen ”jycke”.
Bråka inte alltför mycket med hunden under den här perioden, då kan den tappa förtroendet för dig. Ha i minnet att du själv varit tonåring!
EFTER 22 MÅNADER:
”Ut i arbetslivet” efter 22 månader – vuxen Nu har lugnet inträtt för de flesta och din hund räknas som vuxen. Fortsätt med aktiviteter av olika slag. Låt hunden arbeta, även om det ”bara” är en sällskapshund. ALLA hundar mår bra av att få använda hjärna och nos. För de mest aktiva individerna – även ägarna – handlar det nu om att börja ”arbeta heltid” som vakt– eller polishund, som vallare, i jakt eller som tävlingshund. Och för såväl dessa som för ”sällskapshundarna” startar ett livslångt ”arbete” som människans bästa vän.
För dig som ägare startade din tjänst och ditt arbete, som hundens bästa vän, samma dag du hämtade hem din valp. Det är nu du kan skörda frukterna av det du gjord under valptiden – på gott och ont ... |
|
Minska
kraven, slösa
med kärlek när valpen är liten “bebis”.
Att
Du kelar och gosar med Din valp innebär inte att den blir “bortskämd”.
Det betyder att den får mycket kärlek och att den lär
sig lita på Dig. Ingen tar skada av eller blir odräglig av
att få mycket kärlek, det gäller hundar såväl
som människor.
Krama
Din valp och krama den ofta. Även om valpar tycker om kel och närkontakt
så har de blandade känslor just inför kramar. En kram
visar nämligen valpen mycket påtagligt att Du är både
större och starkare. Själva kramandet påminner om dominanshandlingar
som hundar och vargar använder gentemot varandra. Men eftersom Du
är “vänligt sinnad” när Du kramas blir valpen lite kluven
och visar både tillgivenhet och undergivenhet. Valpen blir inte
rädd, tappar inte förtroendet för Dig och Du behöver
inte bråka och ändå har Du förstärkt Din ledarposition.
Valpen behöver ingen motion, bara social träning.
Valpen behöver egentligen inte röra sig mer än den gör då den själv springer omkring i huset, lägenheten eller på gräsmattan.
I vilt tillstånd, dvs som liten vargunge, skulle den inte ha fått någon motion alls. Den lilla vargungen får stanna hemma med någon “barnvakt” medan de andra, vuxna vargarna går på längre turer. Vänta Dig inte att valpen själv visar när den är trött.
Först när valpen är omkring sex månader gammal ökar dess behov av rörelse och Du kan börja förlänga promenaderna något. Men fortfarande behöver den ingen motion i vanlig mening. Det börjar man med först vid ettårsåldern.
Däremot är det bra om valpen får vara med vid många olika tillfällen så att den blir van vid olika miljöer, djur, människor redan som liten - socialt tränad - för att undvika problem i framtiden. Se till att det blir positiva upplevelser för valpen.
IMMI - Individanpassade Metoder - Motiverande Instruktörer
Rumsrenhet
En
sak kan man vara säker på när man får hem sin lilla
valp, den är inte rumsren!
Precis som med små barn är detta en mognadsfråga. Det är väldigt individuellt hur lång tid det tar för valpen att bli "torr". Att bestraffa en valp som kissar inne är helt meningslöst, den kan lika lite som ett spädbarn kontrollera blåsan. Det enda man åstadkommer med straff är att göra valpen osäker och rädd.
När
valpen kommer hem
Vad du kan göra när man får hem valpen är att alltid
försöka ligga steget före. Så fort valpen sovit,
ätit eller lekt, ta den till en lugn och avskild plats, beröm
lugnt när den uträttar sina behov. Om valpen skulle vara orolig
på natten, får du offra dig och ta ut den. Finns det flera
hundar i familjen måste man ta ut valpen ensam. När den är
tillsammans med andra hundar, kanske den inte tar sig tid att kissa. Likaså
om valpen leker och busar när ni är ute, kolla att valpen verkligen
sätter sig. Ofta tar man för givet att hunden uträttat
sina behov, vilket är ett stort misstag. Kanske har den varit ute
en god stund men inte haft tid att sätta sig. Då sker i stället
en liten olycka när valpen kommer in i lugn och ro. Om valpen misslyckas
- nonchalera.
Träning
När Du har hunnit bygga upp en bra relation till din valp och den
är riktigt trygg med dig, kan du börja träna den. Då
måste du vara uppmärksam. Det gäller att förekomma
valpen. Lyft upp den och bär ut den när den tänker sätta
sig inne. Ta den till en lugn plats, där den har kissat förut
- beröm när den börjar kissa. Svårare än så
är det inte ! Det viktiga är att berömma när den gör
rätt - inte att bestraffa när den gör fel. Lyckas du med
det är chansen god att valpen blir rumsren tidigt. Har du följt
de här råden och valpen ändå kissar inne ofta, kanske
du ska kontrollera att den inte har urinvägsinfektion. Skulle valpen
inte vara är rumsren vid 6-7 månaders ålder och du upplever
det som ett problem, kan du vända dig till IMMI för rådgivning.
Skrivet f ör IMMI av
Maria Isenberg
Aktivering
En sak som Ni bör ha i åtanke är att det finns precis lika många olika sätt att träna hundar på som det finns hundägare, och det är bara bra, för hundar är individer, och de kan inte tränas på ett och samma sätt. Dessutom är jag som IMMI-instruktör en stor anhängare av mjuka träningsmetoder, och jag tror att det är oerhört viktigt att både hund och hundägare har kul under träningen om den ska ge ett lyckat resultat. Nedanstående råd fokuserar i huvudsak på att träna din hund att utföra konster och trick mest på skoj, men du kan i princip använda dessa råd även vid träning av vanlig lydnad.
Filosofi
Hundar lär sig oerhört snabbt med rätt motivering, d.v.s.
om de verkligen vill lära sig. För att lära din hund att
utföra konster, är det en fördel att välja en konst
som du åtminstone tror att din hund kommer att tycka om att utföra.
Om din hund aldrig har apporterat tidigare så bör du inte börja
med att lära honom att hämta saker, då bör du börja
med någonting enklare som t.ex. "vinka".
Att lära in tricks
För att kunna lära in den önskvärda konsten, måste hunden få veta när han gör rätt. Om du t.ex. tar en godisbit och håller den i handen och säger "vinka" så kommer de flesta hundar att först försöka ta godisbiten, men när detta inte fungerar så sätter de upp tassen på handen som man håller godiset i, men det vore orättvist mot hunden att förvänta sig att han skulle vinka, om du inte klart och tydligt lär honom att det är det du vill. För att lära hunden detta, ska du belöna hunden i exakt det ögonblick som han påbörjar utförandet av det du vill. För exempel, när hunden påbörjar lyftandet av sin tass upp mot din hand så belönar du med "BRA!". Om hunden då sätter ner tassen så ger du bara kommandot "vinka" igen. Och återigen så belönar du hunden så fort den påbörjar lyftandet av sin tass upp mot din hand. När hunden sedan så fort du säger "vinka" lägger sin tass på din hand så väntar du med att belöna honom tills han har lyft tassen två-tre gånger mot din hand, o.s.v. Med det här sättet att träna så kommer hunden sakta men säkert underfund med vad det är du vill att den ska göra.
Belöning
Använd en belöning som du vet att din hund uppskattar. De flesta
hundar älskar godis, men det finns hundar som hellre uppskattar att
få leka med sin favotitleksak eller liknande en stund som belöning.
Oavsett vilket av dessa du väljer, ska du alltid använda rösten
som belöning: använd den gladaste och trevligaste ton du bara
kan när du talar om att din hund är "bra" eller "duktig".
På det sättet slipper du använda godis/leksak varje gång
du tränar. Det billigaste godiset är det du gör själv.
Koka nötlever c:a 1 kg med två vitlöksklyftor i c:a 1
timme. Levern ska vara genomkokt. Sedan låter du levern svalna en
liten stund så att det går att ta i den. Skär sedan levern
i små tärningar, så smått som möjligt (3-5mm).
Därefter torkar du dem i ugnen på 80 grader i två till
tre timmar. Låt gärna ugnsluckan stå lite på glänt
och vänd runt bitarna emellanåt. Leverbitarna skall bli torra
på ytan, för att vara behagligare att ta i, men de ska inte
stå inne så länge att de blir torra rakt igenom. Detta
är ett godis som är enkelt att göra och som blir betydligt
mycket billigare än att köpa hundgodis i hundaffären, dessutom
brukar de flesta hundar älska det.
Säg
inte Nej
När det gäller att lära in just konster och trick bör
man i största möjliga mån låta bli att använda
"NEJ" när hunden gör fel, eftersom det kan ta bort
hundens lust ur träningen, vilket i sin tur innebär att resultatet
uteblir. Dessutom är det ju meningen att träningen ska vara
rolig för både dig och hunden och jag tror inte att vare sig
du eller hunden uppfattar det som särskilt lustfyllt att du skriker
"NEJ" hela tiden. Naturligtvis finns det ingen regel utan undantag;
om hunden t.ex. börjar jaga en katt, eller en hare eller liknande,
säger du naturligtvis "NEJ" till honom och hämtar
tillbaka honom.
Dela
upp tricken vid behov
Om du har valt en relativt svårt trick, som t.ex. att lära
din hund att lägga sina egna leksaker i en leksakskorg eller liknande
måste du dela upp tricket i flera småsteg som du lär
in ett efter ett för att sedan försöka kombinera ihop till
ett färdigt trick. Om du t.ex. skulle vilja lära in ovanstående
trick, måste du först lära hunden att bära sin leksak,
sedan att lägga leksaken i korgen, sedan att hitta sin leksak och
lägga den i korgen, först därefter kan man prova med fler
leksaker. Det är oerhört viktigt att hunden kan första
steget till 100% innan man börjar lära in steg 2 o.s.v. Det
är även viktigt att själv förstå när ett
trick blir så svårt att man måste dela upp inlärningen
i flera steg. Ju fler steg man kan dela upp tricket i ju enklare blir
det för hunden att lära sig tricket. Tänk även på
att det är bättre att gå sakta framåt i träningen
än att man forcerar för fort, vilket gör att man många
gånger blir tvingad att börja om från början.
Förberedelser
Bestäm dig för det trick du vill lära hunden. Börja
med ett relativt enkelt trick som t.ex. "dansa", "vacker
tass", "vinka", "tvätta nosen" och gå
vidare mot lite svårare trick när din hund har lärt sig
några enkla. Tänk på att i början bara träna
ett trick åt gången och börja med nästa trick först
när hunden kan det första tricket till 100%. När din hund
sedan är van att lära sig nya trick kan man träna fler
trick samtidigt.
När du väl har valt det trick du vill lära din hund måste du välja ett kommando för tricket, det kan vara precis vad som helst, men bör inte vara för likt något annat kommando som du redan använder. Min personliga åsikt är att använda så korta kommandon som möjligt, för att senare lägga in det korta kommandot i en längre mening (ex: om jag vill lära hunden att hämta en boll som jag har lagt ut så använder jag kommandot "boll" för att senare kunna använda ordet i meningen "Ella, kan du gå och hämta husses boll" eller "vinka" som jag sedan lägger in i meningen "Ella, kan du vinka till publiken").
Vill
Du veta mer?
När du väl har bestämt Dig för att börja aktivera
Din hund kan det vara bra att gå en kurs i aktivering hos någon
Immi-instruktör. Det kan även vara bra att skaffa en bok som
handlar om aktivering, tex. "Min bästa vän" av Marie
Hansson.
Källa: Roffe Blom, IMMI-behörig hundpsykolog. Erbe hundkonsult, http://www.hundpsykolog.net
Övriga källor:
Min bästa vän av Marie Hansson
Shaping av Anders Hallgren
Aktivitetsboken av Memea Mohlin
Drar Din hund i kopplet?
Du är inte ensam om problemet, det är ganska vanligt.
Först ska man ta reda på varför hunden inte kan gå "ordentligt". Orsakerna kan vara många. Det vanligaste är att hunden är understimulerad. Den kanske inte får arbeta med sitt huvud och få utlopp för sin energi. Det är en orsak som ofta leder till problem av något slag. Våra hundar nöjer sig oftast inte med att bara vara ett sällskap, få mat och daglig motion. Hur skulle du själv må av att bara äta, sova och promenera någon gång om dagen? Troligen inget vidare. Nej, hunden behöver använda sitt huvud. Det finns massor med roliga och nyttiga saker man kan göra tillsammans med sin hund för att aktivera den.
Aktiveringen kan bestå av olika balansövningar, nosövningar, lydnadsträning och problemlösningar. Man kan lära hunden massor av ord och att utföra olika saker. Har man svårt att komma igång, inte riktigt vet hur man ska göra eller behöver tips finns det kurser i aktivering.
En annan orsak till drag i koppel är att man tvingar hunden att gå fot under promenaderna. Hunden ska bara gå fot kortare sträckor och när man tränar just fotgående. Sedan behöver hunden känna sig friare på promenaden, kunna nosa och stanna då den vill.
Om hunden alltid måste gå kopplad kan den också börja dra. Alla hundar behöver få vara lösa och kunna springa och sträcka ut sig ordentligt. Kan den av någon anledning inte vara lös bör man träna just lösträning eller åtminstone hitta någon inhägnad där den kan få springa.
I vissa fall kan det vara så att hunden inte lärt sig att gå fint i koppel. Då måste man börja inlärningen som för en nybörjare.
Att använda strypkedja och ryck i koppel som träningsmetod vill jag varna för. Följden kan bli ryggkotsskador, avslitna senfästen, muskelskador och stora smärtor. Man kan ju alltid prova på sig själv för att lättare förstå.
Det finns även andra hjälpmedel som man bör tänka efter innan man använder. Det är "gå fint sele", om hunden drar med den på kan den få sår under "armarna". Det finns också någon nosgrimma "halti", skulle man rycka till i den kan man fundera på vad som händer i nacken.
Man kan lära hunden att inte dra i koppel med snällare metoder. För att få hjälp kan du kontakta någon instruktör eller hundpsykolog. Om du ringer till IMMI på telefon 070-5667881 får du reda på vem som finns närmas dig. Eller ring undertecknad.
Skrivet för IMMI av:
Silva Gunnarsdotter
Tel: 0478-20069 eller 070-4125789
Vad gör jag när hunden drar i kopplet?
Pris: |
kr 198:- |
Författar(e): |
Turid Rugaas
|
Språk: |
Svensk |
Utgiven av: |
Canis AS |
Diverse info: |
80 sidor, paperback |
Produktkod: |
550s |
|
Äntligen en ny bok av Turid Rugaas!
Sedan Turid Rugaas skrev " I samspråk med hunden " för snart 4 år sedan har många hundägare otåligt väntat på nästa bok. Och nu är den här!
I den nya boken "Vad gör jag när hunden drar i koppletÓ beskriver Turid Rugaas hur du både kan förebygga och lösa detta problem. Med illustrativa färgbilder och enkla steg-för-steg träningsprogram visar hon hur du på ett positivt sätt kan lära hunden att gå fint i koppel, en gång för alla. Boken passar utmärkt att användas i kurssammanhang. Det är även en bok som man gärna kan ge sina valpköpare.
Till hundklubbar, hundskolor, uppfödare eller andra som vill beställa ett större antal böcker har vi följande mängdrabatter:
- 5-9 st: 40% rabatt
- 10 st och fler: 50% rabatt
Pris kr. 198:-
Klicka här för beställning / mer information |
|
Aggression
En av de allra vanligaste orsakerna till att man söker professionell hjälp med sin hund är att den har visat någon form av aggression. (Detta är också ett vanligt skäl till att yngre, fullt friska hundar avlivas). Aggression är ett starkt laddat begrepp för de flesta människor, och är det sedan en hund som står för den, ja då är det inte många av oss som förblir oberörda.
Luddigt
begrepp
För en hundkonsult är begreppet "aggression" alldeles
otillräckligt. Som hundpsykolog arbetar man oftast mycket lite med
symptomen, utan fokuserar på orsakerna till problemet. Det vanligaste
är att hundägarens problem är ett helt annat än hundens.
Om hunden gör utfall emot andra hundar kan hundägarens problem
vara rädslan att hunden ska skada någon, att hunden är
för stark, andra människors reaktioner t ex. Medan hundens problem
kanske är att den vill leka, skrämmas, få uppmärksamhet
eller helt enkelt få något att hända. Således blir
det en mängd ytterligare komponenter som måste vägas in,
innan man gör en bedömning och sätter in en åtgärd.
Graden
av aggression
Först vill man veta hur stark aggressionen är. (Skalan går
ju från en hotfull blick, via en mängd graderingar och kombinationer,
till hugg helt utan bithämningar). Det är också av intresse
om hunden kan distraheras, och i så fall med vad. Sedan behöver
man veta vad som utlöser aggressionen, dvs när hunden blir arg,
vad som ökar aggressionen och vad som minskar den. (vid hundilska
brukar t ex avståndet till den andra hunden ha stor inverkan).
Övriga
signaler
Sedan är det dags att fundera lite på hundens övriga signaler.
Verkar den vara osäker, eller självsäker ? Om den verkar
rädd, är det då för något yttre hot, eller
kan det vara rädsla för bestraffning eller annat obehag?
Bakomliggande
stress
Eventuella stressfaktorer måste också vägas in. Förhöjd
stressnivå, oavsett orsak, kan få hunden att överreagera.
Därför är det viktigt att göra en s.k. stressanalys.
Man behöver ta reda på om hunden kan tänkas vara över-
eller understimulerad, lider av smärta, sjukdom, lågt självförtroende,
nedsatt funktion i hörsel-, syn- eller luktorgan, om kosten är
väl sammansatt och avpassad, om det finns orsak att misstänka
att hunden tidigare utsatts för chock osv. En stressanalys kollar
upp väldigt många tänkbara orsaker till stress, och därmed
ökad aggressionsrisk.
Relationen
Hund-Förare
Relationen är en annan viktig pusselbit. Är hunden osäker,
trygg eller kanske beskyddande gentemot sin ägare? Hur hanterar ägaren
hundens aggressivitet? Skulle ägaren också vara arg i just
den här situationen, kan hunden lätt feltolka det hela och tro
att de samarbetar emot ett yttre hot, och bli ännu tuffare i tron
att den har stöd av sin ägare. Alternativt kanske den tror att
ägaren själv är rädd och behöver försvaras
! Personligen tror jag också att våld föder våld
och att aggression leder till nya konflikter. En hund som fostras med
hjälp av aggression (dvs man blir arg och bestraffar den när
den gör fel) blir sannolikt mer benägen att försöka
lösa sina problem, =tillfredsställa sina egna behov (av mat,
närhet, vila, revir och andra resurser) med aggression.
Morrande
En av hundens mest missförstådda signaler är morrningen.
Många tycks tro att en morrning alltid förebådar utfall
och bett, fast det snarare är tvärtom. Med en morrning kan hunden
meddela att den känner sig hotad eller trängd. Om morrningen
respekteras (genom att man ökar avståndet till hunden) slappnar
hunden av och ingenting mera händer. Bestraffar man däremot
hunden när den morrar, får den sina aningar bekräftade
- det var ju verkligen fara å färde. Om en morrning respekteras
är det ytterst sällan som aggressionen trappas upp. Om man tillrättavisar
hunden och därigenom lär den att det är förbjudet
att morra, fråntar man hunden möjlighet att på ett fredligt
sätt be om lite större avstånd. När den hunden når
sin toleransgräns, hoppar den troligen över artigheterna och
går till angrepp på en gång.
Hotfullt
kroppspråk
Om hunden som morrar visar tydliga hotsignaler (framåtlutad med
lyftat huvud, hög stel svans, spänd kroppshållning och
hård blick) vilket är betydligt mer sällan, är det
större risk för vidare aggression. I det fallet har hunden för
avsikt att utmana. Även här är det mindre lyckat att bestraffa
- hunden utmanar ju till kamp och får en. Således har den
uppnått sitt syfte och kommer sannolikt att göra om samma sak
nästa gång den tycker att något är värt att
ta strid för.
Inte
"obotligt"
Aggression är en avståndsökande signal, inte ett tillstånd.
Ingenting talar för att en hund som visat aggression är bortom
bot. Tvärtom, vi ser ständigt fantastiska resultat just hos
sådana hundar. För när man väl har hittat anledningen
till hundens retlighet, så har man redan påbörjat förändringen
av hundens beteende. Skulle DU vilja ha hjälp med att analysera och/eller
förändra DIN hunds beteende ? Kontakta närmaste IMMI-anslutna
konsult. Tillsammans kan ni förändra tillvaron för både
hunden och omgivningen. Det är inte utan ansträngning för
Dig. Många gånger kan det behövas ett stort och helhjärtat
engagemang från hela familjen, den närmaste tiden. Men det
är väl Din fyrbenta kamrat värd?
Skrivet för IMMI av:
Kristina Mårtensson
Gute hundkonsult
Läs
mer om IMMI på http://immi.just.nu/
Nästa
sida
|